2019-03-22
Elis sitter i soffan och äter på en sedel. Den är kvar sedan hans sexårskalas, barnen fick sedlar som gick att äta i godispåsarna. Känslan från kalaset, den tuffa dagen, är så nära att jag kan ta på den, gråten som försökte brotta ner mig samtidigt som jag måste hålla masken för att ge Elis ett härligt kalas trots att vi fått beskedet om återfall. Det har hunnit hända mycket sedan dess och nu är allt mycket ljusare, med ett hopp som blivit så pass stor del av vardagen att vi hittat ett liv som innehåller harmoni.