2019-09-17
Den första bild jag någonsin tog på Elis blev suddig. Rummet var dunkelt då, halv åtta på morgonen den 25 oktober 2012, och kameran hade svårt att fokusera. Reflexmässigt höll jag på att radera bilden direkt men hejdade mig i tid, behöll den och tog en ny som blev skarp, och sen en till och en till. Det var mitt barn där i skuggorna, äntligen här efter nio månaders väntan, och lyckokänslan i mitt bröst sa att han redan förändrat allt.
Allt kommer att förändras igen. Vi har fått domen nu, vet bara inte hur många månader det kommer att ta. Elis kommer att dö, underverket från den där morgonen kommer att ryckas ur våra händer, och världen kommer inte att vara densamma efteråt.
