2020-02-13
Elis var ju här, han har känt Kanarieöarnas sol och lekt med Folke under hotellrummets takfläktar. Det blinkar hela tiden förbi minnesbilder från vår resa till Fuerteventura, det var vintern innan Elis blev sjuk. Han var lycklig då, det vet jag.
Vi har nu levt utan Elis i en månad och en dag, och söker fortfarande fotfästet. Vi är tre på resa nu, tre på Gran Canaria, en annan ö, ett annat liv. Folke har ingen storebror att leka med på hotellrummet, ingen att hoppa i sanddynerna med. Vi skrattar ibland här, pratar oftast om andra saker än Elis, hjälps åt att distrahera. Men han är överallt och ingenstans, hans frånvaro fyller luften, vattnet, sanden. Inget är som det varit, och inget kommer att bli som det ska igen.
2024-02-13
