2020-06-12
Jag letar hela tiden sätt att tänka för att stå ut, för att klara av livet utan Elis. En av de tankar som fungerar bäst är denna: han har levt. Ett kort liv, men ett riktigt liv, ett bra liv. Det är vedervärdigt orättvist att min fina lilla son inte fick mer tid, men de sju år han fick var underbara.
Skärmsläckaren på datorn har blivit en oväntad fixpunkt i min dag. Sextio sekunder tar det, sen går den igång och där är han, min älskade saknade lille Elis. Fotona tickar hypnotiskt förbi. Han är nyfödd, han är på resa, han är på lillebrors dop, han är frisk och energisk, han är cancersjuk och skallig. Han lever och upplever och vartenda ögonblick jag ser räknas. Short lives matter. Elis har haft ett liv.
