2020-09-09
Vi har nu äntligen kommit fram till Lillebrors namn. Den här lille filuren som gör så söta krumbukter i babygymmet heter… Walter. Låt oss vänja oss, för vi kommer att säga det namnet tusen och åter tusen gånger. Vackre Walter. Vår Walter.
Hans andranamn har däremot stått klart ganska länge. Ja, han ska heta Elis.
Det var ingen självklarhet, men kanske ändå. Det viktigaste villkoret jag ställt upp för mig själv har varit att jag måste bottna i att det absolut inte handlar om att göra Walter till en ny Elis. Om det hade funnits minsta spår av den känslan hade han inte fått heta så, det hade varit osmakligt, som att be en ny flickvän använda samma parfym som kvinnan som övergav en. Men Lillebror, Walter, har redan mejslat fram en egen identitet i min faderssjäl och jag känner mig helt trygg i den.
Samtidigt vill jag så gärna att Walter ska bära med sig Elis genom livet på något sätt. Vi andra i familjen har honom med oss varje sekund, men Walter fick aldrig träffa honom. Han var nära, han låg i mammas mage och kanske kunde han urskilja Elis röst där inne, förnimma vibrationerna från några av broderns sista ord, men de sågs aldrig. Nu kommer han förhoppningsvis att känna att han har två bröder vid sin sida, att det även finns en store-storebror i vår familj som aldrig kommer att försvinna.
